Före moderniseringen levde tornedalingarna och de andra minoriteterna på Nordkalotten huvudsakligen av naturnäringar som jordbruk och renskötsel. Det egna språket var starkt anknutet till yrke, egen kultur och eget liv. Etnisk identitet var en självklarhet och det ansågs inte som ett problem att gränsområdena var mångkulturella. Nationalismen och moderniseringen förändrade livet för minoriteterna på Nordkalotten. Skolverket och studenthemmen spred befolkningsmajoritetens språk och kultur. Massmedierna, förbättrade trafikförbindelser och organisering av förvaltningen förde resten av världen och befolkningsmajoriteten närmare norden. Yrken ändrade karaktär och i de nya yrkena använde man majoritetsspråket.

Efter andra världskriget började en stark återuppbyggnad av Nordkalotten. Riket hade enspråkighet som ideal och följaktligen fick minoritetsbarn lida.

Man ville bli av med minoritetsidentiteten, för den identifierades med det gamla livet, fattigdom och klassamhälle. Föräldrarna talade majoritetsspråket med sina barn. Detta orsakade en omfattande språkbytesprocess (A > Ab > AB > aB > B). Tvåspråkighet gynnades inte heller, för man var rädd att barnen skulle bli halvspråkiga och inte kunna något språk ordentligt. Man fick bl.a. inte tala ett minoritetsspråk i skolan - inte ens på rasterna. Ofta var barnen helt enspråkiga när de skickades till skolan, dvs. de kunde inte språket som användes i skolan.

En etnisk väckelse började i Tornedalen på 1970-talet. Under de senaste decennierna har flera nya skriftspråk uppkommit på Nordkalotten. Det yttersta syftet med att skapa ett skriftspråk är att revitalisera och modernisera kulturen. Nuförtiden är språk och identitet val på Nordkalotten, men i praktiken gynnar samhället ändå ofta majoritetsspråket.

• Tänk på din egen identitet. Hur anknyts ditt/dina modersmål till den?
• Tänk på hur det skulle kännas om man inte fick använda sitt eget språk, till exempel i skolan. Vad för slags svårigheter skulle uppstå för skolgången om ni hanmade i en kinesiskspråkig skola?
• Tycker du att det är viktigt att ett barn som har adopterats t. ex. från Afrika också skall lära sig sitt eget folks språk? Varför / varför inte?
• Kan man tillhöra ett folk (finskt, norskt) utan att kunna dess språk? Vad för slags problem kan det finnas?
• Hur gynnar samhället majoritetsspråket? Var kan man se det? Varför har alla språk inte samma rättigheter?

Ännu lever språket hos oss
ännu hörs våra röster
längs med älven färdas sången
vågorna bär ännu orden
ännu slår ju vårat hjärta
rösterna är ännu många

I takt med den etniska väckelsen har meänkielis status blivit bättre. Dock används meänkieli eller finska mest som hemspråk och svenska i det offentliga livet.

1. Hur byts ett minoritetsspråk till majoritetsspråket? Kan du förklara följande schema, där I = iriska och E = engelska: I > Ie > IE > iE > E?
2. Vad betyder revitalisering? Hur har den påverkat meänkieli?

Läs följande kommentarer från ungdomar om meänkielis framtid:

H: Så att du är skeptisk till om meänkieli ska fortleva
N6: Ja, därför att det inte finns så många ungdomar som prata det. De som kan är alltså medelålders... medelålders.

N4: Jag tror att finskan kommer alltid att fortleva, men när det gäller meänkieli tror jag att det kan fortleva bara om folk vill det självt.

H: Ja..Och så, du tror att meänkieli eller finska ska fortleva i tornedalen?
M3: Jo..den..
H: Vem som ska prata den?
M3: Vi som börjar lära sej.

• Vad kan man utläsa av de tre ungdomars tankar om meänkielis framtid på grund av deras kommentarer?
• Vad tror du själv om meänkielis framtid?
• Hur skulle man enligt din åsikt kunna öka ungdomars bruk av minoritetsspråk?
• Hur kunde man förbättra situationen för minoritetsspråk i världen?

Både minoriteter och samhället har ansvar för språkets fortlevnad. Det räcker inte att barnen lär sig sitt etniska minoritetsspråk endast i skolorna på samma sätt som ett främmande språk. Om ett minoritetsspråk skall fortleva måste man använda det dagligen, inte bara på lektioner utan särskilt med kompisarna och hemma.

Ungdomarna vill tro på att meänkieli kommer att fortleva i regionen och de tänker använda språket mera. Det som väcker misstro är den höga genomsnittsåldern hos talare av meänkieli.

Detta har igen ofta kunnat leda till det att det har blivit svårt att byta tillbaka till det egna språket: det är inte lätt i vanlig kommunikation att börja använda ett språk som man ibland har använt bara lite.

N3: Finska med mamma.
H: Bara finska?
N3: Ja, och nu har det varit svenska också. Men tidigare var det helt finska.
H: Och nu mera svenska?
N3: Ja.
H: Varför skulle det vara så? Kan du förklara det?
N3: Lättja. När man pratar svenska i skolan och svenska med kompisarna blir det sedan svenska hemma också.

N5: Jag använder mer meänkieli nu med föräldrar också. Jag har börjat tänka att det är mer viktigt.

De unga säger att de också använder meänkieli när de skämtar och svär. Minoritetsspråket fortlever som ett känslospråk även om språket annars skulle ombytas. Man kan ytterligare påstå att svärord i finskan eller meänkieli är bättre än i svenskan!

H: Och du använder finska svordomar. Varför?
M5: Jo, det känns bättre när man blir riktigt sur.

Med sina vänner använder ungdomarna i Pajala nästan alltid svenska. Detta gäller även när också kompisarna kan meänkieli.

I vänkretsen kan det ofta framstå press från gruppen till att använda svenska. Det kan hända att man smått föraktar meänkieli och talar hellre svenska. Ungdomarna kan ha en inställning som betonar enspråkighet, dvs. monolingvism: i Sverige pratar man svenska. Meänkieli eller finska kan man däremot prata i Finland med släktingar och vänner. Det är således intressant att begrunda varför de unga är så ovilliga att använda meänkieli sinsemellan.

Det att byta språk mitt i satsen eller att använda ord från ett annat språk kallas kodbyte. Kodbyte är allmänt i tornedalingarnas tal: ord lånas tämligen fritt från svenska och man byter kod mitt i satsen.

H: Hmm..mitäsie tässä oot laittanu että jos jatkaa puhumista niin se säilyy täällä tornionlaaksossa? Mitä sie ite uskot?
N7: Se on vaikeata. Ei me olle nyt niin paljon..i våran grupp..suomenkielen. Kyllä mie uskon että se ei ole niin paljon ihmisiä..i framtiden kommer det inte vara så många som pratar det.

Kodbyte bär en negativ prägel bland människor. Man anser att det att blanda språk är lättja, dåligt uppförande och brist på utbildning. Äldre folk kan betrakta sitt språk som det ena rätta och ungdomars språk som förfallet och dåligt eftersom kodbyte tillhör speciellt ungdomars tal. Detta kan leda till det att de unga får en känsla av att det egna minoritetsspråket är dåligt. Ändå är kodbyte helt normalt i Tornedalen och i andra tvåspråkiga regioner!

Språksituationen i Tornedalen är synnerligen rik och invecklad. Många språk verkar i regionen: det finns den svenska som talas i regionen och som påverkats av finskan, standardsvenska, meänkieli, dialekten i den finska Tornedalen, standardfinska och dessutom de samiska språken. Som ett tillskott har man populärkulturens huvudspråk engelska.

Vad tänker andra, svensk- och finskspråkiga, om meänkieli?
De unga kunde inte direkt bedöma vad andra tänker om meänkieli. Huvudsakligen tänkte man att inställningen är negativ. Man tror att de svenskspråkiga tycker att meänkieli är ett meningslöst språk. Ytterligare tänkte man att de svenskspråkiga knappast kan skilja mellan meänkieli och finska.

Finländarnas attityd till meänkieli tycktes också vara negativ: finländare anser att meänkieli är en dålig och ful finsk dialekt. I själva verket är detta inte sant, utan enligt en undersökning är de unga tornedalingar i Finland rätt positivt inställda till meänkieli! Svenskspråkiga tornedalingars attityder tycktes däremot vara negativa eller likgiltiga.

M6: De tycker att det ett suddspråk eller någonting sådant.

Någon hade märkt en förändring i attityderna:

H: Vad för slags attityder tror du att ungdomar har? Skulle de vilja lära sig...
N6: Jag tycker att det finns mer nu, att de vill lära sig. De vill lära sig, jag har sett det. Men det är ju svårt. Det en sådan sak att man måste växa upp med språket.

Inställningen som de unga själva har till meänkieli varierar. Huvudsakligen har alla en positiv inställning till sitt eget språk och tycker att det är viktigt för dem och Tornedalen.

M2: Det är ju en del av tornedalen.
M3: Det är meänkieli som definierar tornedalen.

H: Vilket av dera är då viktigare för dig, meänkieli eller finska?
N6: Meänkieli är viktigare. Det är ju det som är närmast.

SPRÅK ELLER DIALEKT?

Finska och meänkieli är väldigt nära varandra. Lingvistiskt har de traditionellt tolkats som dialekter av samma språk. Språken började gå isär 1809: skriftspråket och det allmänna talspråket påverkade Finlands finska och i Sverige ledde den starka svenska påverkan språket åt sitt håll. Således skiljer meänkieli sig något från finska också i språkligt avseende.
Ungdomarnas åsikter skiljer sig åt när de frågas om meänkieli är ett språk eller en dialekt. En del av de unga tycker att meänkieli är ett eget språk som innehåller sådana ord som inte finns i finska eller svenska.

H: Så tycker du att detta är en dialekt eller ett språk?
N4: Det är en svår fråga att svara på ungefär en minut på. Jag tror att först var de finska. Och så, efter de har bott i ett ställe har de börjat skapa sitt eget språk. Jag tror att det först har varit en dialekt... finnarnas... och så har det blivit sitt eget språk.

H: Och du tycker att meänkieli är sitt eget språk.
N7: Ja. Tornedalen är ju inte i Finland, den är i Sverige. Om det var någon slags dialekt, skulle det vara en svensk dialekt.

Undersökningar om ungdomars attityder till meänkieli har visat bland annat följande: Huvudsakligen anser de unga att meänkieli är en dialekt. Speciellt sådana ungdomar som har en finskspråkig förälder anser att meänkieli är en dialekt. Detta torde bero på det att barn som har en finskspråkig förälder identifierar sig starkare med det finska språket. Det finns också anhängare av meänkieli bland de unga. Ens eget språk är viktigt, huruvida det anses vara ett språk eller en dialekt!

• De unga är positivt inställda till meänkieli men trots det använder de språket lite.
• Det finns en spänning mellan finska och meänkieli: huvudspråket bakom gränsen (finska) både hjälper till att bevara meänkieli och förtar status från språket bland de unga.
• Förhållandet till meänkieli kan ofta vara väldigt motstridigt: å ena sidan är meänkieli ett närstående språk och man är medveten om dess betydelse för den regionala identiteten, å andra sidan har man i tankarna blandspråksprägeln och frågor om språkets nyttighet.

• Alla språk har grammatik; alla språk har bara inte en rättstavningslära.
• Svenskar och norrmän förstår varandra. Ändå anses svenska och norska vara olika språk. Varför?